Vad man avser konnotera, eller vad man inte avser konnotera, är inte alltid självklart! Till exempel. Den risiga soffan på bilden ovan...tittar man lite noga ligger där även en PS4-kontroll och lurpassar.

Konnotation 1: Det är en hemsökt soffa. PS4-kontrollen konnoterar att här kan det gå hett till.
    Att det i rummet intill finns två tre ungar som ännu inte riktigt förstått vad en soffa är: endera dagen helt övertygade om att det är en koja, nej, det är en hoppborg, nej, det är en kombinerad bassäng och hopptorn, nej, det är en sandsäck, nej, en tjockmatta för strömhopp, nej nej nej...säger soffan. Ser ni inte att jåg är halvvägs ut genom balkåångdörrren. Snälla mina martinballar håller inte längre. Hallå, finns det ingen vuxen här som ser!?...hallå...hallå, säger soffan. Men ingen hör. Därför soffan har fel inställning. För om bara tre år, då är det över. Sannolikt. Tacka fån för det...då är ja' ju kaffefved! tänker soffan HÖGT. Boys will be boys.
Konnotation 2: Mannen i hemmet är arbetslös.
Konnotation 3: Konnotation 1 och 2 kombinerat.